Lågaffektivt bemötande handlar om att hantera problemskapande beteende på ett sätt som minimerar stress och konflikter, särskilt hos personer med neuropsykiatrisk eller intellektuell funktionsnedsättning. Beteenden ses inte som omotiverade eller negativa, utan som uttryck för en individs behov, känslor eller svårigheter att hantera stress eller affekt. I stället för att fokusera på att förändra beteendet, arbetar man med att hantera och förstå beteendet och genom att anpassa bemötandet. Alltid på ett lugnt och respektfullt sätt. Detta skapar en trygg och förutsägbar miljö där individen får möjlighet att behålla självkontroll.
Tanken bakom lågaffektivt bemötande bygger på att beteenden oftast har en underliggande orsak, och att förändring sker genom förståelse, stöd och rätt förutsättningar – inte genom kontroll eller bestraffning. Den grundläggande människosynen är att människor vill göra rätt, den som kan uppföra sig gör det.
Metoden bygger på tre verktygslådor:
hantering av svåra situationer
utvärdering av orsaker till beteendet
förändring för att förhindra att beteendet upprepas.
Lågaffektivt bemötande tar särskild hänsyn till affektteori, där människor med svårigheter att reglera affekt kan reagera med starka känslomässiga utbrott. Genom att hålla en låg affektiv nivå från personalens sida kan man förebygga eskalering.
